Fäktning är en modern imitation av gamla tiders stridskonst. Människan genom i stort sett hela sin historia har använt olika former av tillhyggen för att skaffa sig övertag över sina reella och potentiella motståndare. Tillhyggen har med tiden förändrats och förfinats så även övning i dess hantering, men principen har hela tiden varit densamma, nämligen träffa sin motståndare med ett slag/stöt/hugg innan hen hinner göra det mot en själv.
För att klara av det gäller det att utveckla sådana egenskaper som snabbhet, smidighet, rumsuppfattning gärna kryddade med en del styrka och rätt så stort mått av uthållighet. Att kunna genomskåda motståndarens avsikter och dölja sina egna är för en fäktare också en viktig egenskap och kräver en del intellektuell kapacitet, vilket även en schackspelare kan skriva under.
Modern fäktning omfattar tre olika grenar, nämligen VÄRJA som är den största grenen sett till antalet utövare, samt FLORETT och SABEL. Alla tre grenar ingår i olympiska spelens program och bedrivs av både kvinnor och män. Internationellt tävlingsreglemente ser till alla tävlar på samma villkor.
Värja
Värjan är ett stötvapen som tidigare användes som strids och duellvapen (mest i Västeuropa) och som nu med skyddad spets och elektronisk markering av stötar används som idrottsredskap.
Noteras kan att värjan är till form, längd och vikt mest lik sina tidigare släktingar. Träffytan på värja är hela kroppen och den som träffar först vinner poäng. Skulle fäktarna råka träffa samtidigt (inom tidsrum av 0,04 sek) vinner båda en poäng var.
Florett
Floretten i likhet med värjan är ett stötvapen. En gång i tiden har floretten kommit till som ett träningsredskap för fäktning med stridsvärja. Det var en lättare och enklare form av värja som tillät längre träningspass och det absolut viktigaste med den var att spetsen var trubbig och inlindad för att undvika att skada sin tränare eller träningspartner. Namnet florett har just sitt ursprung i den inlindning av spetsen som påminde om en blomma/blomknopp (franska: fleurette = liten blomma).
Florettens regler har också sitt ursprung i träningen av fäktning med stridsvärja, där det var viktigt att de olika rörelserna skulle utföras i rätt ordning och företrädesvis riktade mot kroppens vitala delar som är samlade i bålen.
Med tiden har träningsredskapet blivit ett modernt tävlingsredskap med träffytan begränsad till just bålen och tilldömning av stötar starkt påverkad av florettens ursprungsregler (vem gör vad och i vilken ordning).
Sabel
Sabeln är företrädesvis ett huggvapen (man kan även utdela stötar) som har sitt ursprung i öster (orienten/mellersta orienten) och som har snabbt fått spridning i östra Europa. Sabeln som stridsvapen var favoriserat av beridna stridskrafter för närstrid.
Idrottsredskapet Sabel är mycket lättare än sin avlägsna släkting kavallerisabel. Poäng vinner man med hjälp av hugg, och i sällsynta fall stötar mot allt ovanför midjan (bålen, armar och huvud). Tilldömning av stötar styrs av konventioner (samling av regler) som likt floretten påverkas av vem har gjort vad och i vilken ordning.